Nu vilar Sebastian <3

Nu har Sebastian äntligen fått ro. Mamma var så ledsen när hon kom hem och kunde inte låta bli att gråta. Intalade mig själv att det var för hans eget bästa. Gråten i halsen hela dagen, såfort jag tänker på honom börjar ögonen att tåras.

Jag är egentligen väldigt förskonade från döden. Pappas mormor dog för många år sedan, minns inte år men de är säkert 5-6 år sedan. Sen några katter, 3 marsvin och några kaninungar. De är allt. Så de tar hårt på oss dehär.

Nu hoppas vi bara att Casper hänger med några år till, han blir ändå 9 år iår.


För övrigt blev jag förvånad över att höra av Victoria igår. Vet inte vad jag ska tro.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0